En vååågad uppgift...
Tja, det ser bra ut syrran... men det kommer aldrig att hålla... -
- så lät det när min bror inspekterade en av mina allra första utgrävningar på tomten: en terassgrävning i kanten av kullen framför vårat hus, vid grovingången och med en fallhöjd på ca 1 m.
Detta var i början av juni 2010 och jag hade precis påbörjat min 3:e sommar som husägare, min 1:a som trädgårdsfanatiker och jag visste ännu inte hur man tog bort datummärkningen från kameran...
Med nyvunnen skaparglädje i blodet målade jag därefter konturerna med lammörön, silverarv, kattfot och mossflox. Och det höll sig! Och det blomstrade faktiskt riktigt fint, i flera år, och detta trots att vissa i familjen envisades med att gena över det 'förbjudna området', ända fram tills i
- våras... Då blev jag tvungen att kasta in handduken och konstatera att min bror ändå hade haft helt rätt!
Följande bild är tagen vid konsultation med ett plåtslageri i hopp om att ta fram en plåtkant som skulle bibehålla den vågformade silhuetten på terrasserna. Men eftersom kanterna ändå ska klara en viss tyngd och tjockare plåt är svårare att bända fram och tillbaka, blev vi där tvungna att tänka om...
...och det var då jag började leka med tanken på - leccablock! Jag kunde till och med se framför mig hur jag skapade en läcker mur med hjälp av såg, kniv och hammare!
Men efter några fruktlösa dagar och ett uppgivet klagande till min man över hur förjäkla svårt kan det vara att såga i ett leccablock!??
Fick jag plötsligt en enkel fråga tillbaka - varför ställer du dem inte lodrätt i stället? (...jag kom ihåg att då kände jag mig rätt flat..)
Muren börjar ta form!
Klart!
Vad fint det blev!