Kär, glad och tacksam!

Jag är oerhört lycklig lottad att ha många kärlekar i mitt liv, och i otrygga tider påminner jag mig dagligen om att aldrig ta någon av dem för given, varken stora eller små förälskelser! Förutom min familj är jag till exempel väldigt svag för stilleben i naturen, alla små och stora detaljer. Det kan vara allt ifrån en trädstam med flagnad bark till en utsökt liten formad sten eller en speciellt rofyllda glänta som ger mig gåshud eller får mig att tappa andan! Alla är de Moder naturs egna konstverk, men det gäller att ta sig tid för att kunna se dem... En av mina livs stora kärlekar och som jag precis har träffat en andra gång, består nästan uteslutande av allt detta. Min förälskelse är för ön Madeira, även kallad 'the floating garden in Atlantic'.
 
                                                                                                                                        Morgonvy
 
Temperaturen på Madeira ligger året runt mellan 18-25 grader och domineras av en mycket, mycket lång vår som är idealisk för ett oändligt utbud av växter. Ön är också en gammal vulkan och jorden är luftig och fullpackad av mineraler. Och som om inte det skulle vara nog så är öns topografi som en kopia av Trollstigen med klippor som på sina håll stupar 600m rätt ner i havet! Miljön på Madeira utgörs av ett myller av höga berg och djupa dalar, där de högsta topparna ligger på 1800m, och på alla bergsluttningarna syns små serpentingvägar som strävar i sick-sack uppför branterna... Att leta motiv för kameran är inte nödvändigt på Madeira, det enda du behöver bry dig om är att hitta rätt vinkel!
 
                1. Taget från öns sydöstra udde, enda platsen där det går att fota både den norra och södra sidan.
                2. Lyckades för ett ögonblick att övervinna svindeln!
 
 
Afrikas blå lilja' är nog öns mest invasiva växt och finns överalllt utom på de mest utsatta soliga och blåsiga platserna.          
 
I en vecka ömsom vandrade jag och bilade långa sträckor över hela ön. Att vandra genom denna slorslagna flora känns verkligen som att gå i Linnés fotspår! Att i vilt tillstånd få iaktta släktingar till många av våra egna vanligaste växter, både inom- och utomhus, är nog bland det intressantaste jag vet. Leende hittar jag bl.a. en gul oxalis, klöver, som är ca 20cm, och jag konstaterar att en speciell palmsort måste tillhör familjen bräkenväxter på hur bladen växer från stammen och håll i er nu! - I huvudstaden, Funchal, hittar jag faktiskt en stilig släkting till den gula Ölandstoken, vars blommor är ca 4cm i diameter, har en mild gul färg och samma form som en prästkrage!  
 
Min partner frågade mig en gång, om det egentligen var någon mening för mig att vandra ute i naturen när jag hela tiden bara går och stirrar i marken? 
Svaret på den frågan står idag uppenbart; 
jag kommer aldrig att växa ur min 
samla-på-fina-stenar-och-snäckor-period!