Häcken from hell
Anledningen till att jag skriver den här inledningen vet jag faktiskt inte riktigt själv, men jag känner ett behov av att få förklara varför jag i förra inlägget utger mig för att vara slö men ändå så nöjd?!! Kanske är det för att jag inte vill framstå som lat och självgod, kanske är det för att jag är uppfostrad på den svenska landsbygden...
I slutet av september kände jag för första gången på flera år att jag hade full kontroll! Alla årets trädgårdsprojekt var mer eller mindre avklarade och jag hade 3 veckor på mig för ytterlligare vinterförberedelser innan höstkurserna startade. Jag kom ihåg hur jag satt och knåpade på kursinnehållet när jag fastnade med blicken på den sorgliga sibiriska ärtbusken utanför (nedan hårt stylad med jättedaggkåpa och guldhumle).
När vi flyttade hit omgärdade den två tredjedelar av tomten. Uppdelat på 5 somrar har jag mödosamt grävt, slitit och nästan tuggat rötter för att få bort den, men eftersom jag fortfarande vill ha insynsfritt från gatan lämnades 27 meter kvar för kapning och föryngring. Trots detta har den fortsatt växa mycket dåligt och mjöldaggen kommer som ett brev på posten varje sommar... För mig kändes häcken som en klåda som bara blev ilsknare med åren och i mitt upprörda tillstånd frågade jag därför mannen i huset - ska vi inte ta och byta ut fanskapet?!! Och för första gången sa han bara ja...
---
Nedanstående bilder är tagna i svett, väldigt leriga stövlar och några få enstaka tårar av hopplöshet...
---
Men efter salta tårar följer faktiskt solsken...
---
3 veckor-, 2 borttappade sekatörer- och 1 bunt, Compeede, skavsårsplåster senare var den nya häcken på plats! (sistnämnda var ytterst välbehövligt efter upptäckten av att människans bästa handverktyg för manuell häckborttagning är pärgrävaren! Plåstren passar perfekt i tumgreppet!)
Jag som alltid målar med nästan för stora penslar inom trädgårdsdesign hade tvivlat både en och flera gånger, men tillslut klarat av uppgiften! Och den känslan, av ett väl utfört arbete, som kom över mig när jag äntligen står och vattnar den nyplanterade avenbokshäcken är absolut den största jag har upplevt i mitt trädgårdsskapande! Jag har även lovat mig själv att aldrig, aldrig komma med ett liknande förslag till min man igen! (...hmm med ett liknande förslag i september skulle det va...)
En häck med smitväg! Alltid praktiskt att planera in genvägar om häcken kommer att täcka en lång yta.
